När jag började titta på MMT, ville jag också sätta mig in i kritiken. Det jag upptäckte, var att mycket av kritiken handlade om halmgubbar, det vill säga att man påstod att MTT handlade om något annat än vad det faktiskt gör och sedan kritiserade man det. Överhuvudtaget verkar MMT väcka mycket känslor: "The stakes are high, because MMT cultists are gaining positions of power in governments around the world" som det står i en artikel av Bitcoin Magazine.

I Seven Replies to the Critiques of Modern Money Theory konstaterar Eric Tymoigne att:

MMT has been argued to be both fascist and communist, orthodox and heterodox, dangerous and benign, unworkable and obvious, and unrealistic and clearly nothing new.

Om vi tittar på artikeln från Bitcoin Maganzine, så skriver de:

According to MMT, the value of money is not derived from its utility in monetary functions—such as a medium of exchange, a store of value, or a unit of account. Instead, in MMT money's value originates from the collective acceptance and trust in the state that issues it. This acceptance then supposedly confers value onto the money. In other words, MMT reverses the traditional understanding: it is not that something valuable becomes accepted as money, but that something becomes valuable because of forced acceptance as money.

Vid en snabb läsning, kan detta verka vara en korrekt beskrivning av MMT, men MMT säger inte att pengar får sitt värde från en kollektiv acceptans och förtroende för staten. En valutas värde, i betydelsen köpkraft, beror på många saker och statens kontroll över det värdet är i flesta fall indirekt genom de åtgärder man vidtar för att påverka inflationen. Det MMT påstår, är att en stat, genom sin makt att kräva in skatt i sin egen valuta, skapar en allmän efterfrågan på den valutan i samhället. Vi kan inte betala skatten i Sverige med dollar, euro eller yen. Inte ens med norska kronor. Eftersom alla skattskyldiga i Sverige därför måste ha svenska kronor, ges de svenska kronorna ett grundläggande värde.

En annan vanlig invändning är att, även om MMT skulle ha rätt i sak, så skulle en acceptans av MMT leda till att politiker tror att de kan lova vad som helst och sedan betala det genom att trycka nya pengar.

Eller som Tymoigne skriver:

A group of critiques can be categorized as worrying about the instability generated by applying MMT to the management and governance of governments. Some have argued that MMT prefers monetary financing of the treasury and that this leads to high inflation or even hyperinflation. Others have argued that applying MMT will lead to out-of-control government spending and anarchy, so it is necessary to promote a noble lie about fiscal deficits. The noble lie is that fiscal deficits are the road to economic ruin and political instability. Martin Wolf (2020) argues that shattering the deficit myth “is wrong, because it will prove impossible to manage an economy sensibly once politicians believe there is no budget constraint.” Paul Samuelson (in Blaug 1988) noted decades earlier that, like “old fashion religion,” the purpose of the deficit myth is “to scare people […] into behaving in a way that the long-run civilized life requires.”

Det faktum att en stat med egen valuta inte är finansiellt begränsad, dvs inte kan få slut på pengar, betyder ju inte det att den reella ekonomin är obegränsad. Att utgå ifrån att politiker inte klarar av att inse detta, visar på en oroande syn på politikers kompetens. Man bortser också ifrån att olika politiska inriktningar har olika syn på statens/det offentligas roll i samhället. Slutligen, att bygga ett samhälles ekonomiska politik på en medveten lögn, är också synnerligen tveksamt i ett demokratiskt samhälle.