Om vi tänker oss ett badkar med en kran som fyller på vatten och ett avlopp som tömmer det, så är det lätt att förstå att mängden vatten i badkaret beror på hur mycket som fyllts på i förhållande till hur mycket som runnit ut. Inget vatten skapas ju i badkaret. Tömmer vi ut mer än vi fyller på, så minskar mängden vatten i karet och fyller vi på snabbare än vi tömmer, så ökar mängden. Det är inga konstigheter.

Om vi nu delar in samhället i två sektorer, en med staten och en med resten (som vi kan kalla civilsamhället), så har staten en penningkran i form av sina utgifter och ett penningavlopp i form av sina skatteintäkter. Mängden statliga pengar i civilsamhället motsvarar då vattnet i karet.

Det blir då uppenbart att mängden statliga pengar i civilsamhället beror på om staten tömmer ur pengar eller fyller på. Om staten har ett överskottsmål på 2%, så betyder det alltså att staten tömmer ur motsvarande mängd pengar från civilsamhället, och tvärtom betyder ett statligt underskott att civilsamhället går med plus lika mycket och att den statliga penningmängden ökar:

• Statligt överskott = Civilsamhällets underskott = Mindre mängd statliga pengar i samhället
• Statligt underskott = Civilsamhällets överskott = Ökad mängd statliga pengar i samhället

En ökad penningmängd i samhället, betyder en ökad köpkraft och större möjligheter till sparande. Vem som får tillgång till den ökande penningmängden, påverkar givetvis hur pengarna kommer att användas: vad som kommer köpas och hur stor andel som kommer att sparas.

Ett annat sätt att tänka på de här balanserna, är att när staten har full balans mellan sina utgifter och skatter, så är skattetrycket 100%: allt som betalas ut av staten, dras tillbaka i form av skatt.

I Budgetlagens (2011:203) andra kapitel står det samtidigt att:

1 §   Regeringen ska till riksdagen lämna förslag till mål för den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmål).

Detta överskottsmål är alltså det samma som civilsamhällets underskott och som vi konstaterat, så kan inte staten ha ett sparande i egna pengar. De pengar staten tillför civilsamhället genom sina utgifter, är en fordran på staten och den fordran försvinner ju när skatten betalats. Det finns inget att spara. Den offentliga sektor kan alltså inte ha ett finansiellt sparande i sin egen valuta, trots vad som står i lagen. I stället innebär det att skattetrycket kommer att vara över 100%.

De senaste åren har staten dragit in väldigt mycket på sina utgifter och vi kan se resultatet i penningmängden. I grafen nedan, som kommer från SCB, så kan vi se förändringen av penningmängden jämfört med motsvarande månad året innan. Effekten beror inte enbart på statens sparande, men den bidrar.

Men om staten år ut och år in ska gå med ett överskott, så borde ju samhället tömmas på pengar? I princip ja, men det finns en annan källa till svenska kronor och det är de privata bankerna. Mer om det i nästa avsnitt.